banditkoll

Lucas kollade på korten jag lagt ut tidigare här med hästar på, och han blev lite lätt förnärmad när han insåg att han faktiskt rider på en massa kort, men ändå har han knappt fått vara med. Så nu har jag lovat att visa upp några av hans ridturer!



På Holly i vintras.



Jiiihaa! Också på Holly i vintras.



I stallet hos Mjölner med Peter.



På Lyster i påskhelgen. (Och ja, han är långhårig. Den hästen liknar en mammut fram till Midsommar, medan de andra hästarna redan har sommarpäls nu.. galet!)



På Olav i vintras.



På Arja Robric i vintras. Mörker, reflexer, dåligt ljus. Inget toppenkort, bortsett från glädjen i han ansikte!



Med Arja i vintras.



Lucas med Grace och Hera. Sommaren 2007.




1,5 år gammal skulle han rida på Pollux under Vingåkers marknad.



På vagnen bakom Lyster och Fjalar på SM i nötvallning 2007. (hundar vallar kossor alltså, inget annat..)

Det här var de kort jag hittade.. med över 300 mappar att kolla igenom känns det som det får räcka ;)
Men han har i alla fall umgåtts lite med hästar genom åren!
Mamma gillar, kan jag säga, haha.

Okej, tyvärr har Mjölner, hästen jag testade förra helgen, fått en fodervärd, och det var ju bättre för både honom och hans matte, så jag är glad för båda två. Men det innebär att jag letar vidare efter en annan häst att rida. Näste man till rakning är TipTop som bor där vi kommer bo snart, när vi har flyttat.
Han är fullblod, så det blir lite annorlunda än att rida alla dessa kallblod, men han är ju en häst, med fyra ben, man och svans, så det går säkert bra. Jag har ridit en del trevliga fullblod med i mina dagar; Lelodie, MoonWalk, Getain, Fauve, Blueblack, Mazil och Invincible Armour för att nämna några. Visst, en del av dem var rätt nerviga, men det är inget som säger att alla av en ras är på ett visst sätt! Flera av de jag nämnt var lugna som filbunkar i alla lägen.

Jag ska väl också tillägga att vissa av dem var aktiva tävlingsgaloppörer när jag red dem, så de SKULLE vara lite nerviga och reaktionssnabba, det var MENINGEN! Sen att jag själv föredrar lite lugnare hästar är en annan historia, det ska inte kännas som att sitta på en atombomb. Men lite bus och spring i benen har jag inget emot, det är trots allt en levande varelse ju! Då ska det ju inte kännas som att sitta på en silltunna..

Jag hoppas i alla fall att TipTops matte blir nöjd med mig, så att jag kan rida lite mer konstant igen, nu var det rätt länge sedan jag red en och samma häst regelbundet, bortsett från Olav, då. Men han kändes mer som något jag skulle utveckla, eftersom han jobbat som travare innan och fortfarande håller på att lära sig det där med att vara ridhäst. Han har sin charm, såklart, men han är inte någon "färdig" häst som man kan begära en massa av, för att utveckla sig själv lite. Det var mer att lära honom saker eller att rida ut i skogen och slappa lite. Visserligen trevligt, men efter många år av skogsritter och utbildning/inridning av unghästar känns det som att jag vill rida någon som kan sakerna jag ber om, så att jag kan koncentrera mig på att rida, istället för att korrigera fel och ovanor hos hästen.
Låter slappt, det inser jag. Men det är så jag känner.

Jag får helt enkelt hålla tummarna för att hästen och hans matte gillar mig på söndag. Det ska som sagt bli kul att provrida åtminstone. Det är jag glad för!!

Så har jag då varit iväg och testat en ny häst. Mjölner heter han, är 14 år och han är utan tvekan den mest charmiga häst jag träffat på ett tag, för även om Olav är charmig med sina mysiga blickar och sitt buffande och sin "vad ska vi göra nu" mentalitet, så PRATAR han inte när man rider. Det gjorde Mjölner. Han "pep" varenda gång man bytte gångart, högre för varje ökning, och tystare för varje nedsaktning. Han kändes som att han skulle dra järnet men istället krökte han till nacken och pep, för att sen göra precis vad man bad om. Sen när jag red i skritt på lång tygel ruskade han nöjt på halsen så manen flaxade, ungefär som "å vad roligt vi har!" Han kändes glad och trevlig, och var snäll och lugn även om det kändes som att han har en del buspotential om tillfälle ges, man ska nog inte sitta och sova (men det ska man aldrig!) när man rider honom, utan vara lite vaken så man hinner se vad han ser. Lite utmaning, men utan det minsta ont i. Jättetrevlig, och oj vad fort det gick att åka, 30 minuter knappt!
Kameran har fått en knäpp och minneskortet anses nu ha "fel format" så jag fick inga kort på vare sig mig eller Lucas på Mjölners rygg, för självklart ville Lucas skritta lite han med ;)
Däremot kom jag på att det finns plats för några kort utan minneskortet, så jag tog några efter ridningen.. Dåligt ljus gav blixtögon, men det är åtminstone bilder som är synliga nog att visa.. Här är han!


Lucas var i närheten som vanligt.. *ler*

Det var jättekul att rida igen, synd bara att ridbanan var geggig och hade snömodd på sig, men jag fick känna på honom rätt bra iallafall. Kul att komma iväg lite igen, och skönt att det verkar vara ett bra stall med trevligt folk och trevliga hästar! Litet, men välordnat.

Jag må vara förkyld, men jag tar ändå chansen att rida. Har ju jobbat med hästar, och då får man inte mesa sig med att man är lite förkyld om man ska bli långvarig. Att ha hand om hästar är ett ansvar, och då kan man inte ligga kvar i sängen och jäsa bara för man är lite förkyld, hästar behöver fortfarande mat, utevistelse, rent om fötterna och motion. Det är den inställningen jag levt med i många år med hästar, så jag antar att den sitter ganska djupt rotad i mig, och när Lena mailade mig och frågade om jag ville komma och provrida Mjölner, en travnordis som de har sedan sex år, så var svaret givet. Klart jag vill testa honom, han ser jättemysig ut ju! Jag lånar ett av korten som hon bifogade så jag kan visa er hur han ser ut:
Söt, eller hur?
Så i eftermiddag bär det av mot Salatrakten, där har jag aldrig varit, så man kan ju hoppas att vi hittar :D annars får vi helt enkelt ringa och höra oss för. Inte värre än så..
Så får vi hoppas att det inte är smällkallt och glashalt, för det är aldrig skoj att frysa och vara rädd att halka, vare sig med eller utan häst.
Men det ska bli skoj, verkligen. Dessutom ska jag ringa en annan tjej i Enköping, som också vill att jag kommer och provar hennes fullblod. Skulle ju vara skoj när jag nu håller på att friskna till lite :)

Ahhh.. det blir nog en bra dag!!
Nu ska jag nog hänga lite tvätt och bädda och stoppa i en ny maskin tvätt.. sen dammsuga och torka golven. Städdags!

HIttade ett mail där jag välkomnas att komma och provrida en jättesöt travarnordis. (Lustigt vad många travarnordisar som behöver merdryttare nu? Förr var det mer varmblodstravare tycker jag..) Kan ju inte säga annat än att jag blir GRYMT sugen på ridning igen. Saknar Olav och Holly.
  Jag & Olav
Holly, Lucas och Peter. Sen sovpaus.

Saknar också Hera & Lyster..
Första ridturen ute någonsin på Hera. Jag hukar för att hon inte ska skrämmas av min skugga uppifrån, hon var spänd!! Husse har tagit sig tid att hålla i henne som tur är.
Jag och Hera på premiering i Julita 2008. Hon blev Diplomsto!
Hera. Premiering Julita 2008.
Jag & Hera 2007

Jag på Lyster. Han vill iväg, och jag har en aning svårt att hålla mig för skratt..
Lyster efter vår ridtur.

Andra sötisar på Lyster och Heras gård:

Grace (här med Hera hängande över halsen) Dottern Karins häst som nu är på Gotland.
Fjalar (buffar på Lyster, Midsommar 2006) Grannens häst som brukar hälsa på rätt som det är och jobba när Tärna är högdräktig.
Titus som jag premierade 2006. Blev inriden av mig, sen flyttade han till dottern Karin på Gotland.

Tella (här ett år, 2007)

Tärna, gårdens huvudsakliga avelssto. 42 poäng i exteriör ger fina avkommor ;)

Usch, jag kan inte sitta och titta mer på datorn nu, ögonen bara rinner! Och det värker i ridtarmen med!! *ler*
Ska lägga mig och vila lite, återkommer kanske senare.

Kollade som snabbast igenom tidningar på nätet och snubblar över den här artikeln om Pandora, den gräsallergiska hästen som äter 15 antihistamintabletter per dag. I hagen (med fullt av gräs) är hon utspökad från topp till tå med boots, benlindor, flugmask, täcke och annat för att slippa drabbas av gräs. Min fråga är: Har man inte ens funderat på att hon kan gå i en sandhage? Det vore min allra första åtgärd för en häst som henne..

Hurra!! Jag måste bara säga att jag är GLAD att snön äntligen ger upp och att våren är på väg. Återigen rekordtidigt, sägs det, och med växthuseffekten och allt så är det inte så konstigt, men det spelar faktiskt inte mig någon roll, jag är bara evinnerligt TRÖTT på snö och is just nu!
Ge mig sol och knoppande träd och buskar, ljust grönt gräs och en varm häst att rida på så är jag i himlen!!
Våren är min bästa årstid!!

Tänk er detta, fast aningen varmare.. Här är det höst, men även den årstiden gillar jag faktiskt. Lagom varmt och lagom kallt. Lite trist att det ofta regnar och blåser, men annars är det en mysig årstid! Korter är taget i Österåker (Vingåker) från ryggen på Lyster 2006.

En massa gamla fyrbenta vänner har fått bli ett litet collage.. De har lärt mig en hel del genom åren!

Okej, Sheila's Picasso eller "Holly" som han kallas är väl inte så värst gammal vänskap, men han har lärt LUCAS en del om att rida, faktiskt. Så han fick vara med!!

För många år sedan, närmare bestämt 1997, så jobbade jag en kort period på Fagerbjörks Gård utanför Katrineholm. Jag hade hittat en annons i tidningen Ridsport, och hade fått klartecken att komma och provjobba hos Sanna med hennes Westernhästar. Sen råkade hon ha en kennelverksamhet med, hon födde upp schäfrar, och det slutade med att när jag lämnade henne hade jag med mig Wrangler's Axa hem.
Men det var inte det jag SKULLE skriva om, utan om hästen jag red som min egen när jag jobbade där. Det var en fuxfärgad arabhingst på 20 år, som hade verkat inom både arab- och ridponnyavel och gått svåra klasser både hoppning och dressyr. Han var jättefin, och han kallades "Cliffen". Mitt första möte med honom var för att lära mig att leda en häst enligt Natural Horsemanship, dvs med långt slappt grimskaft och människan före och hästen efter, med full uppmärksamhet på människan, istället för att människan ska behöva släpas efter en häst som vill till en viss punkt.
Cliffen kunde ju detta utan och innan och tyckte nog att jag var lite löjlig när jag sprang runt med honom fram och tillbaka, men fann sig snällt i att "leka" med mig. Jag lärde snart känna honom och skulle därför rida honom, och eftersom det var en westerngård, så var det dags att lägga på en westernsadel.
Till saken hör att dessa har en bukgjord som inte finns på vanliga sadlar, som bara har den vanliga sadelgjorden. Den här bakre bukgjorden ska sitta löst, men ändå inte flaxa, och i början är det inte så lätt.
Jag la på sadeln, och Sanna fick springa och svara i telefon. Jag fortsatte med att dra sadelgjorden ett hål bara, och sen skulle jag dra bukgjorden hade jag fått instruktioner om och drog den så den satt åt lite. Tydligen lite för hårt. Vips, så låg Cliffen ner, och blundade. Jag fick världens chock, hade han dött för mig nu?
Jag blev alldeles skakis, visste inte om jag skulle lämna honom eller inte, för att hämta Sanna. Det var inte långt till huset, men tänk om han vaknade, en westernsadel kostar några kronor, och vaknade han till skulle han kanske få panik och rulla sig med den på..
Jag valde att skrika på Sanna att Cliffen var död. Hon kom rusande, och började asgarva! Sen gick hon fram och sparkade lite på hans rumpa och smackade. Plötsligt lyfte han på huvudet och reste sig som att ingenting hänt, Och Sanna förklarade att han blivit illa behandlad vad gällde sadling, så han hade börjat svimma av chocken när man drog bukgjorden annat än löst, och även den vanliga gjorden, det var ett hål i taget som gällde!!
Jag blev alldeles paff, hade aldrig hört talas om detta fenomen. Men när man väl lärt sig, så var det ingenting jag märkte av, annat än just den där första gången... Knepigt va?
Och ja just ja, Cliffen.. det var Chalif ox som han egentligen hette. Såhär såg han ut i sin glans dagar :

Fin kille!!  Och han var jättetrevlig att rida.