banditkoll

Varje dag när vi går ifrån dagis, så frågar jag vad Lucas har gjort och om han har haft kul, vilka han lekt med osv.
Ofta berättar han utförligt och med massor av detaljer om vad de ätit, vem som jagat vem, hur många gånger de börjat skratta under tysta leken och så vidare.
 Idag var livet inte så skoj, verkade det som dock, och detta TROTS att de var ute och lekte och rullade nerför pulkabacken (som numera är grön av gräs.. huu för att tvätta grönskan!).
På min fråga vad de gjort blev svaret "inget.". På nästa fråga om han ändå inte haft LITE kul, ens när de lekte i backen (han skrattade så han kiknade nämligen) så blev svaret ett rungande NEJ!
När jag försökte få honom att förklara varför det inte varit skoj på dagis idag, så tyckte han nog att jag var aningen tjatig, svaret blev
"Men mamma, det är baskat trååååkigt ibland det bara är det ju."
DÅ hade jag aningen svårt att hålla mig för skratt, och killen har ju rätt, det KAN onekligen vara väldigt tråkigt vissa dagar, så är det bara.
Ung och vis. Personligen har jag alltid trott att visdom kommer med åren?

Förresten: I förrgår frågade jag honom vad han gjorde ute med sina kompisar, och döm om min förvåning, när svaret blev "Vi hänger bara, mamma!" Och här är bildbeviset, haha.

Igår kväll pratade Lucas med sin morfar. Han som fyllde år tidigare i veckan. När Lucas frågade om vad morfar skulle vilja ha i sina paket, så missuppfattade morfar frågan, och började berätta att han köpt en ny cykel som var blå till Lucas, och att studsmattan som Lucas velat ha så länge (en sån stor blå med skyddsnät) var inhandlad, och den skulle stå på gräsmattan när vi kom.
Jag tror morfar missuppfattat hela situationen. Det är HAN som fyllt år. Inte Lucas. Hans födelsedag är tre dagar innan min, den andra december, och mig veterligen är det ett tag kvar dit!
Men jag antar att det blir så när man inte träffar barnbarnet så mycket, att man kompensationshandlar lite kanske?
Studsmattan visste jag att den skulle bli inköpt, men cykel, nä det hade vi inte begärt att någon skulle köpa, vi ringde bara för några dagar sen och frågade om det var ett bra pris på en cykel i en annons, och så berättade jag att Lucas nuvarande cykel började vara liten, trots sadelhöjning och annat.
Då sprang morfar och köpte en! Så bråttom var det väl inte? *ler*
Men jag är tacksam, för det hade nog inte blivit någon ny cykel innan flytten annars, eftersom alla pengar ska sparas för detta just nu. Det är inte gratis (tyvärr) att packa och dra vidare.
Nu ska vi bara se om ungen kan åka på den nya cykeln eller inte, det kan bli intressant. Ska nog ta med så han kan ha dubbla byxor på sig när han testar, så han inte slår sig fördärvad. Han har ju inga stödhjul nu längre då.. och det var ett tag sen han cyklade pga vädret som varit.. men det går nog bra i slutänden. Hoppas vi!


Ajdå, mamma såg att hjälmen åkt av, bäst att sticka!  Katrineholm 2008.

Lucas liksom jag avskyr kläder. Det är TRÅKIGT med kläder. Han är snäppet värre än mig, dock, för om han själv fick välja, skulle han nog vara nudist. Det tillåter jag inte. Men han vill gärna, och försöker i den mån han kan, t ex slänger han av sig byxor och kalsonger när han varit på toa, och så får de ligga kvar där på golvet, medan han springer runt naken.
 
Igår när vi var hos farmor, så hade hon ett paket från faster Nina, och ett från sig själv, PLUS påskägg. I paketet från Nina fanns mest leksaker och godis, en pysselbok och bil osv. Men i paketet från farmor fanns kläder. Jättefina och lagom i storlek, jag gillade dem, men jag såg på Lucas att han blev frustrerad!! Paket ska vara ROLIGA, men kläder är TRÅKIGA. Han höll dock god min, tittade på kläderna och sa att de var fina och tackade. Men i bilen på väg hem, så satt han tyst länge, sen sa han detta:

"Tar farmors kläder aldrig slut till mig mamma? Alla paket har kläder. Jag vill ha bilar."

Enkelt och tydligt. Men OJ så pinsamt det hade varit om han kläckt ur sig det hos dem. Jag tackar alla högre makter för han höll sig tills vi var själva.
Jag har inte reflekterat över saken, men det stämmer att farmors paket har alltid kläder, även om hon lagt i annat med. Men kläder finns alltid med i bilden på något vis. Jag som mamma är tacksam, eftersom det hjälper mig att hålla nere kostnaderna. Jag tror att de flesta tycker att onödiga saker är roligare att få än de saker man behöver, och ändå hade skaffat (om än inte precis i detalj samma).
En film eller bok klår ett par strumpor eller en tröja när det gäller rolighetsgrad, är det inte sant i många fall?

Tur i oturen är att farmor alltid köper kläder med roliga djur på och nu var det dinosaurier och "rätt" färger enligt Lucas, så han ville faktiskt ha på sig det han fick till dagis idag! Det är HÖGT betyg på kläder för att komma från honom.

Jag frågade Lucas vad han vill ha för godis i sitt påskägg, för han byter alltid favoritsort, ena veckan gillar han mörk choklad och riesen, nästa vecka ska det vara gelébjörnar och nappar, återigen nästa ska det vara pez-gubbar och nötcreme.. ingen ordning och verkligen inte några säkra kort. Så jag tänkte vara förberedd.
Jomen tjeeena. Let me tell you, den lilla killen är inte som alla andra. Hans svar på frågan "vad ska jag lägga i ditt påskägg?" blev "Grönsaker. Jag vill ha morot, äpple, svansar (böngroddar), träd (broccoli) och massor av gurka och tomat, småtomater, tack!"
Hmm, jag har alltid vetat att han gillar frukt och grönt, men i ett påskägg ska det väl vara sötsaker? hur gör vi nu då?

När jag hämtade Lucas så ville han inte gå hem direkt.. Fullt förståeligt med tanke på vädret!


Han älskar att gunga, märks det? *ler*

Lucas har betett sig alldeles knäppt ikväll. Först skulle han ha cola. Det kan jag väl ge honom, inga problem. Sen skulle han ha macka. Lugnt, det fick han. Det skulle vara ost på. Jamen självklart. Sen skulle det efter mackan vara marmelad. På sked. Inget annat. Ehh, va? Det har han aldrig ens smakat. Okej då. Det var visst gott. han fick en tesked och drog.
En kvart senare stod han i kylen och rotade igen. Nu kom han på att det var gott med gurkmajonnäs på en sked. Hmm. Vad ÄR det här? Han har faktiskt ätit mat idag..
Mysko. Hade han inte varit yngre än fem år fyllda och kille hade jag satt mina pengar på gravidnojja.
Vad ska man skylla på nu då?

Hur får det plats så mycket i den lilla magen va?  *ursäkta, orkade inte öppna cs4 o redigera hans ögon på detta kortet.. nästa gång.*

Lucas sitter i soffan och ser på TV. Ända tills jag lämnar rummet. Då börjar han hoppa i soffan , och när jag säger åt honom att sluta för soffan går sönder, då svarar han med sin nya standardfras:
"Snipp snapp snut, nu är mammatjatet slut!"

VAD ska man svara på det?

-Särskilt med ett sånt här smajl i anknytning till uttalandet.. (kortet taget i Katrineholm 2008)

Lucas, 4 år och fyra månader gammal, har börjat slänga sig med engelska termer och uttryck. Igår kväll när jag gav honom en bit av den choklad som Peter så frikostigt köpt till mig, så kläcker ungen ur sig ett klockrent "Thank you!". Jag lovar, hade jag inte redan suttit, så hade jag satt mig DÅ. Jag bara "Ehh, va?" Och återigen "Thank you!" Klockrent.
Väluppfostrad, tydligen.

Fast inte när han tröttnat på mig och mitt tjat om att han ska vara tyst, då kommer det "Hey, YOU shut up!" Han har snott det från det här:
Och jag kan meddela att det är hans favoritreklam. Ungefär som allt SIBA-relaterat fick honom i extas i tvåårsåldern. Mystiskt, men sant!

Tänkte bara tala om att det jag skrev förut om att jag skulle roa Lucas, det får jag nog dra tillbaka, för den lilla killen vet hur man roar sig själv, nämligen såhär:
Han spelar ett av spelen från zylom.com som vi laddat ner, minns inte precis vad det heter, men han är en fisk som ska äta andra fiskar för att växa och bli störst i sjön, typ. Ungen har klarat mer än halva spelet hittills, så antingen är han duktig eller så är det ett lätt spel. Själv blev jag uppäten av de större fiskarna på typ 20 sekunder. Säger det något om mina skills i det här spelet, kanske?

Peter och Lucas sitter och spelar på DS:en. Jag sitter vid en av alla våra datorer och tjuvlyssnar i vanlig ordning. Plötsligt hör jag hur Lucas röst blir sammetsmjuk. Sen kommer det:
"Mario är söt. Han ÄR det, Peter. Mario är jättesöt! Jag älskar Mario. "

Okej då, LITE söt kanske han är. Men jag älskar honom inte. Det är mellan Mario och Lucas. Hehe.

..så var vi i Vingåker. Ja jag vet, en skithåla. Men också där Lucas morföräldrar bor. Och de roade min son kungligt. Först åkte vi förbi Hummelsta (omväg, OBS.) och köpte typ 6 kg lösgodis. Sen åkte vi till hålan, och väl där så satte Lucas igång Wii Fit.
Han hade dödskul när han spelade, de tre minuter han gjorde det. Sen var det morfars, mammas och mormors tur att vingla på brädan och vicka på röven i olika övningar. Jag slog nytt rekord i Hula Hoop Advanced. Det berodde nog mest på att det var bara jag som hade spelat, så långt. Lucas asgarvade och hejade på. Men när det var hans tur, då gick han och klappade på Lazy istället.
Lazy, som faktiskt är MIN katt egentligen, om någon ville veta :o)
När inte det var kul längre, så satte han sig helt sonika och åt upp allt godiset. Ja, allt SITT godis alltså, inte alla 6 kilona, då hade han ju spruckit.
Nästa dag var det lördag *fantastiskt, eller hur?* och då åkte han med morfar på hans fyrhjuling. Då gick det undan vill jag lova!  Uppför backe och nedför backe. Och på ett antal raksträckor med, för all del..
Så ja, han hade nog rätt roligt förra helgen, lilla Lucas. Trist för honom att vi inte ska dit idag med, men alla jobbar i helgen så det går inte liksom!! Han får drömma om det roliga han haft, till nästa gång det bär av. Om några veckor eller så.

Lucas älskar all frukt och alla grönsaker. Redan som liten så föredrog han så mysko saker som böngroddar och broccoli framför choklad och nappar, och utan att idiotförklara min son, så undrar jag i mitt stilla sinne var dessa smaklökar fått sin DNA ifrån, eftersom vare sig hans far eller jag själv gillar grönsaker så värst mycket.

Vindruvor är favoriter som han gärna tar in en hel låda på sitt rum och sitter och smaskar på medan han lyssnar på en saga på CD, vilket jag just fått erfara. Jag skulle in dit och hämta hans tvätt, och råkade hitta en liten skål med vindruvor a la passerat bäst föredatum. Jag frågade vad de gjorde därinne, och varför de inte hade kastats. Hans svar:
"Men mamma, jag skulle ju göra russin, jag fick inte äta upp alla för Peter."
Hmm, ja de är ju på god(?) väg.. BLÄ!

Jag hade inte detta på min förra blogg, men har sett det på många andra, och tycer det är en charmig grej, så jag tänkte införa det här med. Barn är ju som bekant ärliga, på gränsen till det brutala ibland, och andra gånger kan de vara sådär härligt irrationella och man vet inte riktigt hur de tänker..
Jag kommer att lägga upp roliga små citat som min käre son har berikat dagen med!

Idag kläckte han ur sig detta:
Han skulle hämta o'boy och blanda till sig, för det kan han. Men han fick ta en stol, eftersom vårt skafferi är högt upp. Det innebär oftast inga problem, men nu hade jag ställt paketet en hylla högre upp än vanligt, och när han insåg att han FORTFARANDE inte nådde det, så ropade han, med förtvivlan i rösten på mig.
"MAMMA!! Jag ÄR fyra år, och jag BLIR fem år, men oboyen KOMMER inte till mig ändå!!"
Han har associerat sin längd med sin ålder, kanske för att man säger att han börjar bli en STOR pojke nu.. och då blev det lite knas!
Eftersom de flesta vet hur höga dessa staket är på ett ungefär, så kan ni ju gissa hur stor lillkillen är  ;) Kortet är för övrigt taget för ett par veckor sedan när vi skulle låta honom åka skridskor på det närliggande IP som finns en bit upp i skogen, fem minuters promenad från oss. Han var fascinerad över att det fanns en så stor fotbollsplan mitt i all snö!